Nu var det länge sen som hemsidan fick några nyheter så det är verkligen på tiden att det kommer lite information om vad som händer här på gården.
Vi väntar lamm vilken dag som helst vilket är spännande, vi har tre tackor och åtminstonde två av dem är dräktiga. De har börjat fylla ut sina juver men eftersom det är svårt att veta exakt när det är dags, får vi titta till då och då.
På sportlovet var till Borås med Navarras Jytte som blev parad med Falkentorps Falk. Den 29 april har det gått 63 dagar. Hon börjar bli ganska rund om magen så valpar har hon därinne. Vi väntar med stor förväntan och spänning på resultatet! Jytte har mått ganska bra under sin graviditet men nu vill hon mest ligga i soffan och ta igen sig. Det kan hon unna sig så här de sista veckorna!
Jytte den 12 april, 17 dagar kvar....
Vi har köpt en hanhund som är efter Navarras Bira och Navarras Zeke Znus, Bira är efter Navarras Qvick som i sin tur är efter Möllebos Arro, vår första Dansk/svenska gårdshund! Zeke Znus är efter Rambo så här pratar vi om långa generationsintervaller. Qvick är född 94, Arro 87 och Zeke 2002! Det är som att vrida tiden tillbaka. Prippe, som han heter är otroligt aktiv och livlig men samtidigt lyhörd, alltid glad och tillgänglig, han följer gärna med på ridturer efter det har han inget emot att ta en långpromenad. Ewa har börjat hjälpa mig med lite lydnad så vi ska nog få lite ordning på Prippe också.
Prippe 7 månader Kompisen Rut 11 månader
Så nu ser vi fram emot lamm och valpar i vår, tänk att få uppleva att bo på landet i en idyll med djurbarn, kan man ha det bättre?
När det gäller utställningar tänkte jag anmäla till Österbybruk, det skulle vara roligt att ha en grupp så ni som vill ställa ut, anmäl dit!
Allt för denna gång, jag ska verkligen försöka bli lite bättre på att uppdatera hemsidan men det är svårt att få tiden att räcka till allt man vill.
Vi hörs!
Kompisarna Rut och Prippe i vild lek
I glädje och sorg…
Vi har alldeles nyligen levererat en valpkull på fyra valpar. Lilla Rut har vi kvar här hemma men hennes fyra syskon har alla hittat bra, kärleksfulla hem där de kan utvecklas och ha sin egen speciella plats i sin familj. Det är underbart att som uppfödare se att valparna har det gott och att de nya ägarna tar till sig sin valp och att ett osynligt band byggs upp mellan hund och människa. Det går ofta fort för den nya familjen att ta till sig den lilla valpen som är så otroligt beroende av sin nya matte och husse för att utvecklas på ett bra sätt. Som uppfödare blir jag varm i hjärtat när jag får ta del av valparnas positiva utveckling och ägarnas glädje över sin hund.
Sen kan allt förändras till en mardröm om den lilla valpen blir skadad eller allvarligt sjuk vilket var det som hände när lilla RimbaRamba blev sjuk och fick sluta sina dagar endast 12 veckor gammal. Diagnosen som till slut ställdes visade att hon hade ett medfött fel på levern som inte gick att reparera. Inget ärfltligt, mycket ovanligt och mycket tråkigt för både henne, oss och KariHelen och Tommy.
Som uppfödare blir jag delaktigt i valparnas och inte sällan familjens liv under många år framåt vilket jag ser som en stor förmån. Det är många av mina vänner som jag knutit kontakt med via hundarna, en gåva som jag är tacksam över men det känns hårt när något sådant händer, det är tur att vi har en frisk ras och att detta är extremt ovanligt.
Att bevara gårdshunden inte förbättra eller förändra är uppfödarens uppgift.
Som uppfödare bör jag kunna standarden för min ras, det är ganska självklart, eller hur? En iaktagelse som jag gjort och skulle vilja ha en reaktion, diskussion och medvetenhet om är hur vårt rasideal ändå kan ändras över åren. Ett exempel på det är hur typen och helhetsintrycket på de hundar som varit i topp, i utställningssammanhang, under de sista 15 åren skiljer sig i framför allt i typ men också i helhetsintryck. Det finns förstås också likheter men hur går det ihop med att vi ska bevara rasen om vi samtidigt kan se att vi över tid förändrar idealet? Jag har också tyckt mig märka att hundarnas mentalitet blivit förändrad, mina första kontakter med rasen visade en tuffare och mer självständig hund än vad jag ser idag. På gott och ont, en tuff, självständig hund är betydligt svårare att hantera än en lugnare och vänligare. Men hur går det ihop med att bevara rasen?
Ett patent på vad som är rätt och fel har jag förstås inte men jag vill väcka debatten och medvetenheten inom uppfödarekåren för att på så sätt värna om rasens speciella egenskaper, kynne och utseende.
Vi hörs och ses! Susanne
Navarras Prima Pallina har gjennomgått BH (behörighetsprov IPO) på Norska Schäferhunds Klubben avd Oppland i Biri 2011.09.17 för domare Rolf Evens Norge.
Navarras Prima Pallina f 2010-06-09 har ställts ut 7 gånger på officiella utställningar under 2011. Vilka resultat!
3 BIR
2 cert
3 reserv-cert
6 Certifikat-kvalitet
2 2:a BTK
Senaste helgen blev hon BIR utav ca 80 hundar på den Norska rasspecialen. Inte dåligt av en endast drygt ett år gammal tik!!!!!
Pallina BIR på norska rasspecialen före den 9 år gamle mycket framgångsrike Yohais Royal Riff
På söndagen på NKK utställning i Bjerke blev hon 2:a BT efter vinnande Kitenga Only Osheila WW 2011 från Paris. Ett stort GRATTIS till en snygg och inte minst jättetrevlig hund. Hon bor hos familjen Knestang söder om Lillehammar i Norge. Familjen har lång erfarenhet av att föda upp betydligt större hundar - Schäfer! Hon fick en liten "syster" då familjenKnestang i Tollarp hämtade Rimba Ramba från Navarras senaste kull.
Pallina 2:a BTK efter Kitenga Only One Osheila
Visar denna underbara bild från SKK utställningen i Ronneby den 14 augusti. Kerstin Gustafsson med Navarras Pärla har roligt tillsammans med Maria Landberg och Anders Sjöberg.
Pärla fick Excellent, CK och blev 3 BTK
Ruskprick har hittat sin nya familj som bor i Veberöd i Skåne, vi tog med honom när vi skulle ned till Tollarp och det har gått jättebra. Familjen Nilsson och Ruskprick har hittat varandra och alla är nöjda vilket känns jättebra för mig som uppfödare. Nu har alla valpar landat i sina nya hem och vi har kvar Rut här hemma. Rimba Ramba levererades till familjen Knestang från Norge nere I tollarp. De har sedan tidigare Prima Pallina från P-kullen.
Rimba- Ramba
Fåren har också kommit hem till oss från Tempeludden där de bott tidigare, även det går bra. Lie är en mycket stilig bagge som tar väl hand om sin lilla familj, han är tam och barnvänlig, det går bra att gå fram till honom och klia under hakan så är han nöjd. Hela flocken på 6 djur är tama och gillar när barnen kommer med lite havre.
Jytte och jag har också varit i Ransäter och ställt ut, där träffade vi på Navarras Pingla, Jyttes dotter som också ställdes ut. Jytte fick tre exellent men inte mer under de tre dagarna, vi får fortsätta att hoppas på et tredje cert så småningom.
Nu har just kommit hem från Tollarpsdagarna, det stora ”eventet” i den Dansksvenska gårdshundsvärlden. Avelsforum, agility, lydnad (som vanns av Tina, medlem i styrelsen och klippan i köket under utställningen) Grattis!!! Rallylydnad, inkallningskurs var bara en del av allt som händer därnere under tre dagar i början av augusti varje år. Roligt att träffa andra intresserade av rasen och andra uppfödare från både Norge, Danmark och Sverige.
Trots allt det roliga blir man ganska trött efter ett intensivt program under flera dagar för att inte tala om allt förberedelsearbete som kräver många frivilliga och kunniga medlemmar, det är tur att så många ställer sig till förfogande under de här dagarna!
Nu har Pingla, Pärla och Prima Pallina samt Jytte och jag antagit utmaningen först till ett godkänt anlagsprov så nu måste vi börja lägga spår så att vi i vart fall inte kommer sist av oss. Ska börja med att spåra lite i helgen, hinner inte innan dess.
Systrarna P - Pingla, Pallina och Pärla i Tollarp 2011. Alla tre Excellent!
Det var allt för idag, vi hörs!
Nu har jag äntligen fått min nya hemsida och kan börja skriva litegrann om vad som händer här på gården och med hundarna.
Valparna har hunnit bli 8,5 vecka gamla, Rospiggen har åkt hem till sitt nya familj på Gräsö hos Oscar och Jenny och det går bra enligt rapporter från familjen.
Imorgon ska familjen Ragnesand hämta sin lilla Raskenstam och det känns som om ”Rasken” börjar längta efter att få en egen familj där han kan få uppmärksamhet och den stimulans som han börjar kräva, han påminner oss om vår första Dansksvenska gårdshund både till utseendet och till sättet, nyfiken och orädd. Familjen är hundvana så det kommer att gå bra för Rasken också.
Lilla Rut kommer att bli kvar här på gården och hennes syster Rimba-Ramba ska flytta till Norge till sin nya matte och husse på Hennagården, där finns redan Navarras Prima Pallina som väntar på en lekkamrat i sin egen storlek. På kenneln finns också ett antal schäfrar som hon kan härja med. Rimba Ramba ska vi ta med oss till Skåne när vi åker ned första veckan i augusti.
Prima Pallina
Så nu är det bara Ruskprick som inte ännu har hittat ”sin” familj, vi får hoppas på att en lämplig familj snart dyker upp som vill ta hand om en liten Prick.
Ewa har ordnat med en valpkurs för oss, det ska bli jättekul att gå med Rutan och att få se de andra valparna utvecklas under hösten.
Nanna har nu sen ett par veckor tillbaka hjälp med valplek och uppfostran av både Jytte och Mia, de delar ansvaret och det är härligt att se hur de tillsammans leker och fostrar valparna.
Alla hästar utom ett par, går ute dygnet runt så nu passar vi på att skura och måla ute i stallet, det finns alltid arbete på en gård, det tar aldrig slut. Hösilaget är skördat, nu ligger det stora vita ägg på åkern och väntar på att samlas ihop. Vi fick inte så mycket i år, troligen för att det varit alldeles för torrt, hoppas på en andraskörd i augusti.
Jytte och jag var i Rålambshovsparken och ställde ut, hon fick sitt andra cert och behöver ett till för att bli champion, jag har redan anmält till några utställningar och nu får vi se hur det går för henne nästa helg i Ransäter.
Navarras Jytte
I nästa vecka åker vi och hämtar en liten fårflock, jag återkommer med rapport om hur det går.
Allt för nu, Susanne